HISTORIEN OM

OPEN HAND

DET VAR SÅ HÄR DET BÖRJADE ÅR 2023

Jemima & Christopher

Därför skapades

projektet

OPEN HAND

Det var i mitten av juli månad 2023, som videon här ovan dök upp i mitt flöde på Instagram. Filmen som påvisade hur vuxenvärlden valde att helt blunda inför dom två barnen som stod där på gatan med ett plakat i handen, med ett budskap;  

PLEASE GIVE  us a

HUG,

IF YOU BELIVE, 

IN LOVE  

Jemima, som då var 5-år och Christopher  som var 12-år, befann sig ute på stan i Uganda. Två barn som fått en ny chans i livet på hemmet för föräldralösa barn, i staden Jinja. Jag vet inte alls någonting om hur din reaktion blev om du tog dig tid till att se hela videon, vet bara hur min reaktion blev av den klump i magen som växte allt mer av att i stort sätt ingen såg Christopher. Hur hans glädje och förhoppning allt mer sjönk till botten, den liksom dog ut. 

Två barn i en stad i Uganda, barn som sedan tidigare är uppfyllda med erfarenheter från gatan, efter att dom tidigare har levt som föräldralösa gatubarn. Ödet som hela tiden styrt deras liv och valmöjligheter till att överleva för dagen.

Det är just Jemima & Christopher som berör mig så oerhört mycket på djupet, av det jag ser.  En vuxenvärld som där i stunden inte alls bryr sig om barnen. Allra minst bryr dom sig om Christopher som sitter i rullstol, född med en funktionsnedsättningen. Cerebral pares.  Under sina tolv år i livet har Christopher aldrig stått upp på sina egna ben. Vilket Bazira, som är en av grundarna till hemmet, berättade för mig. Och att dom inte hade ekonomiska möjligheter till att ge Christopher den rehabilitering/träning som han behöver, med hjälp av en fysioterapeut, specialiserad på barn.  Han som fanns, men som inte kunde anlitas av ekonomiska skäl. 

Och det om något störde mig, såsom mycket annat som där saknades för barnen, trots organisationens stora vilja till att göra allt för deras barn, så också för Christopher, men som inte kunde bli till verklighet , då pengarna inte fanns. Jag har ju själv erfarenhet av att dömas till ett liv i rullstol, året var 2008. Att det inte fanns en chans för mig att kunna stå upp utan hjälp, att min vänstra arm och hand aldrig mer skulle fungera. Detta efter att jag blivit halvsides förlamad i sviterna av tre hjärnblödningar, så jag vet absolut hur det kändes för mig när någon (en läkare) släkte ner förutsättningarna för mig, då 44-år. Att jag var för sjuk för att få rehabilitering. Det var i september år 2008. Nu år 2023 fanns inte pengarna för rehabilitering av 12-åriga Christopher.

Men jag hade tur, och fick tre månaders inlagd rehabilitering på en klinik i Stockholm. Och därefter fick jag helt och hållet förlita mig på min egen förmåga att göra det bästa av livet. Som tidigare elit idrottsman hade jag grundkunskaperna hur man tränar för att bli bäst. Så jag tog mig för att dagligen under fem år underkasta mig rehabilitering i egen regi. Den 17 augusti 2013 var jag enligt läkare och professorer "mirakulöst" helt återställd, jag sprang 1 mil i tävlingen Norrköpings stadslopp. I september 2014 gavs min bok HJÄRNVILJA ut. 

Av det som jag i filmen såg av vuxenvärlden blev det till en positiv väckarklocka i ett uppvaknande som fick mig till att ta tag i mitt egna personliga ansvar som vuxen. Så fanns det en möjlighet för mig att göra någonting?  Det var frågan som växte sig allt större inom mig dag för dag. Fanns det en möjlighet till att göra någonting så mycket bättre för någon annan och inte bara för mig själv, i det här fallet för barnen i Uganda. Fanns den?  JA

Jag började först med att kontakta Bazira, och berättade att jag ville börja donera 1 000 kronor i månaden som ett matbidrag, att det skulle ske löpande månad för månad. Det som började med en egen donation i september 2023, och då gällde det inte mat.

Mitt första engagemang blev

en personlig donation den 21 september 2023 om tusen kronor, som gick till utbildning. Skolavgifter för fyra killar, och övrigt där i, som skolmaterial och- kläder. Bilder skickades över när  Bazira sitter med rektorn för skolan och betalar avgiften, kvitton och bilder på  killarna i sina skoluniformer.  Tidigare föräldralösa barn som levt på gatan. Får nu chansen att utbilda sig och på samma gång bygga en framtid, hela vägen upp till gymnasiet. Dom tre i orange skoltröjor är lite äldre barn från hemmet som är på väg hem från skolan.  

OPEN HAND

Först efter några spontana personliga donationer, bland annat ekonomisk hjälp till firandet av Christophers födelsedag, i oktober då han fyllde 13-år. Några dagar efter det lyckade kalaset, bokade jag och Bazira in ett videomöte som hölls den 21 oktober.  Där jag lyfte min ide om att starta upp projektet OPEN HAND. Vilket togs emot av Bazira med öppna armar, att dom är förmånstagare till samtliga insamlade bidrag/donationer. Abigail Children Ministry är en organisation som år2015 startades upp av Bazira och hans mamma Mirembe. Bazira som själv var ett föräldralöst gatubarn, efter att hans föräldrar dog i en bilolycka. Mirembe och hennes man stötte på den då fyraåriga Bazira som själv levde ute på gatan, och dom tog hand om honom som om han är deras eget barn.     som ideellt driver hemmet där föräldralösa gatubarn får ett hem, en familj och mycket mer. Idag bor drygt femtio barn där.   


NYHETSBREV

Först efter några spontana perso


Boka dig för

NYHETSBREV

Namn E-post Skicka in